Veckans tema var sokratiska samtal. En samtalsform, som enligt vad jag tror mig ha utläst från guiden vi fick, vid avslutandet snarare ska resultera i fler frågor än när samtalet startades. Att nå en slutsats saknar betydelse för ett sokratiskt samtal. Däremot är ifrågasättandet av det vi tar för givet viktigt, ofta triggad med hjälp av en till synes naiv fråga.
Jag missade större delen av den första delen av seminariet (men lärde mig att tåg använder tryckluft till sina bromsar - inget tryck, inga bromsar) men hängde med såpass att grupperna fått en gemensam bild att samtala kring och att samtalen stack iväg åt mycket olika håll. Bilden ifråga var en manip som en svensk konstnär gjort, hon ska tydligen vara ganska känd men har glömt bort hennes namn. Någon som vet?
Eftermiddagen ägnades åt samtal kring en film vi fick titta på. 'Enjoy poverty' heter den och är någon slags blandning av dokumentär och konstverk. Det är holländaren Renzo Martens som har filmat sin resa till Kongo-Kinshasa och det är främst arbetarna på en palmoljeodling som följs och samtalas med. Utan att gå in på detaljer så är det en riktigt hemsk film som jag tror det känns bäst att samtala kring med andra efteråt. Både alla som är med i filmen och den som tittar (om jag utgår från mig själv och mina kursare) verkar få en känsla av maktlöshet, även de som till synes innehar makt. Som vår lärare (ungefär) sa mot slutet av dagen "Samtidskonst brukar ofta göra att betraktaren får ont i magen".
Jag har för mig att det vi ungefär kom fram till i vår grupp under eftermiddagen var att det är omöjligt att förändra en hel värld och hålla reda på att allt du konsumerar inte framställs under förhållanden som leder till ökad fattigdom eller miljöförstöring men varje gång du får chansen att göra skillnad, gör det! Så gissningsvis var det inte ett särskilt lyckat samtal ur en sokratisk synvinkel men hellre det än att vi hade lämnats ensamma med våra tankar efter filmen.
Som ett litet tillägg lyssnade jag några dagar senare på P3 Nyheter där de pratade om palmolja och hur det finns certifierad sådan där lite större hänsyn tas till i alla fall miljön (kanske också arbetarna och lokalbefolkningen?), en något nedkortad artikel finns här. Personligen hade jag inte en aning om att detta initiativ ens fanns och fick utökade kunskaper om varför palmoljan har seglat upp som den mest använda vegetabiliska oljan i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar