Skisser

Erkänner direkt att jag inte skissar på temat 'konflikt' varje dag, vissa dagar orkar jag inte ens att jobba på egna projekt, men jag försöker få till någon eller några varje vecka. Oftast är det de dagarna jag är i skolan som energin till att göra någonting på vägen hem och hemma försvinner. De flesta av mina skisser handlar om vad jag gör istället för att ägna mig åt skolarbete. Här kommer alla (?) jag har gjort hittills:

Har börjat hjälpa till lite i ett stall någon gång ibland vilket bl.a. innebär att leda ut hästarna till hagen. En liten skiss på hur det kändes att leda ut lilla nätta russet Mizitra till hagen. Hon bockade eller stregade sig aldrig men jag fick en känsla av att hon mer svävade fram än skrittade. Aldrig upplevt det hos någon annan häst.

Vi klippte tackorna inför lammningen. Blev min uppgift att ingripa om de rörde sig. De flesta var överraskande lugna men några bjöd på rena rama rodeon. Tur att de är så små att jag alltid har markkontakt. 

Något ur kurslitteraturen jag inte riktigt förstod och gjorde min egen tolkning av. Vertikalt och hierarkiskt lärande kanske det var? Skissen med handen gjorde jag efter workshopen om serier vi hade, mycket ritande brukar betyda ont i handleden förr eller senare.

Ville verkligen inte göra någon skiss men tänkte att jag kunde rita det jag gjorde istället för att ägna mig åt skolarbete. Krukor av tidningspapper. Gjorde först den i mitten och sen flöt det bara på med instruktionerna runtom. Tror det är viktigt att kunna skapa instruktioner på fler sätt än bara i skrift så jag såg ett utmärkt tillfälle att öva på detta. Den andra bilden är en fri tolkning av hur katten Öffa njuter av den första värmande vårsolen. 

Bilderna i krukmakarinstruktionen ovan hade antagligen kunnat stå för sig själva men jag har ändå inkluderat text för att förtydliga. I kompendiet om bildanalys skriver Eriksson (2009) om hur det i läromedel under det senaste århundra blivit allt mindre bildtext. Att tolka det som finns i bilden och veta vad som är viktigt hävs över på eleven och i viss mån läraren. Det tas enligt författaren för givet av de som är involverade i framtagandet av läromedlen att eleven (och läraren) ska klara detta. Något liknande har tagits upp i andra kurser där, framförallt i matteböcker, den hjälpande texten förenklats så mycket att det blir omöjligt för eleverna att leta ledtrådar i texten om hur uppgifterna ska lösas. Jag ser själv saker i min instruktion som skulle kunna tolkas annorlunda utan text. Exempelvis punkt 5 där man med tummen trycker ned det som ska bli botten i krukan. Handen kan tolkas som en "tummen upp", som i 'så här ska det se ut'.

Man känner sig som världens elakaste när man ska leda ut liten fångdrabbad ponny till några timmars hagvistelse. Ritad i Photoshop CS6.

Vänta på tåg i regn och något som påstås vara plusgrader är ingen höjdare. Ritad i appen Paper.

Källor

Eriksson, Y. (2009). Bildens tysta budskap. Interaktion mellan bild och text. Stockholm: Nordstedts akademiska förlag.

Från bild till alfabet och från kontext till symbol...

...var titeln på gårdagens seminarium. Presenterar här en av uppgifterna vi gjorde.

Bokstav och bild

Vi gjorde en enkel uppgift som handlade om vikten av att koppla bokstav till det ljud den representerade för att underlätta för den som ska lära sig att läsa att minnas vad för ljud bokstaven representerar. Vi valde en bokstav själva och ritade något som började på bokstaven. Detta kan göras på flera sätt:

• Bokstaven + något som börjar på den bokstaven
• Bokstaven + Många olika saker som börjar på samma bokstav
• Bokstav relaterat till ljud, ex. genom en bild där någon trampat i något stinkande och säger "Blää"
• Något som börjar på bokstaven format som bokstaven (tror inte vi såg några såna under seminariet) 

Det blev ett F och ett får för min del:

F som i får

Noterbart är att lilla f och den lilla ID-brickan i fårets öra har samma färg. Det går att spinna vidare med nya f-ord utifrån bilden, ex. 'Farliga får fångade i Falköping.'

Den här övningen får (!) mig att tänka på något som sades på vår föreläsning 16/2-15 om Vygotskij, som även inkluderade lite Piaget, nämligen att det är i övergången mellan två medium som man visar att man har förstått. Att gå från ett medium till ett annat gör att det inte går att "fuska" genom att bara kopiera eller göra små modifikationer, möjligen med undantag av övergången mellan text och tal. Att med eleverna rita saker som börjar på den/de bokstäver som det arbetas med kan vara ett sätt att testa vilka som börjar lära sig och vilka som behöver jobba mer med att komma ihåg vilken bokstav som hör ihop med vilket ljud.

Finns hela alfabetet i kroppen?

Medan jag skrev det här inlägget började jag fundera på om hela alfabetet finns i kroppen? Som övning hade jag lagt upp det som att hela alfabetets bokstäver skrivs på varsin post-it lapp och någon modig lärare/elev/plastskelett får post-it lapparna på sig allt eftersom eleverna kommer på delar/företeelser i/på kroppen för varje bokstav. Även att man skriver de ord man kommer på post-it lappen. Kan vara flera ord per bokstav men lappen placeras på stället för det första ordet. Såväl konkreta saker (ex. talgkörtel) som abstrakta företeelser (ex. tanke) får plats. Kanske även andra språk också (tänker då främst på engelska, latin och andra modersmål än svenska som finns i klassen). Läraren får vara den som bygger ramarna men eleverna får vara de som kommer på sätt att få med alla bokstäver. Formuleras frågan som i rubriken ovan finns det heller inget tvång att hitta ord till alla bokstäver. Blir svaret ja har eleverna troligen varit motiverade, intresserade och undersökande. Blir svaret nej så kan man fundera vidare på varför man inte hittade ord till alla bokstäver. Skulle det kunna vara ett sätt att jobba med bokstäver?

Veckoreflektion

Två seminarier den här veckan, båda med Magnus Hermansson Adler (MHA), blev precis som många andra glatt överraskad över att ha honom igen. Man kanske inte lär sig det man ska men någonting lär man sig i alla fall. Vi har gjort lite olika övningar, främst sådana som går att ha användning av i undervisningen.

Det var lärorikt och intressant. Tänker beskriva en av övningarna vi gjorde här. På fredagens seminarium var jag nog mest intresserad av vad Landsarkivet hade för tjänster att erbjuda än själva uppgiften.

Världen är platt
Tydligen en övning som har sitt ursprung i sent 40-tal men jag har aldrig stött på den förut. Övningens innehåll borde gå att variera men huvudsaken är att läraren envist hävdar något som är falskt, t.ex. att Jorden är platt, och eleverna ska motivera varför läraren har fel. Läraren bemöter hela tiden elevernas argument med nya påståenden. De kan vara mer eller mindre faktabaserade t.ex. teleportation som är teoretiskt möjligt eller rena lögner såsom att pingviner och isbjörnar är "teleportationsresistenta".
För eleverna är det mer eller mindre omöjligt att "vinna" men syftet är att de ska lära sig att auktoriteter inte alltid har rätt och att bemöta dessas påståenden med vetenskapliga bevis. Enligt MHA en direkt följd av strömningarna under andra världskriget och mellankrigstiden.

Akvarell

Den har legat i minst en vecka på skrivbordet men nu har den hittat både till scannern och Photoshop!

Akvarell på papper lite större än ett A4. Vikten är 300 g/m (eller hur det nu ska sägas). Färgerna som användes var 3 nyanser av blå, 1 grå och 1 lila. Detta för att jag tycker det oftast blir mer harmoniskt om antalet färger som används begränsas. Eftersom min ursprungliga plan (se Parafrasen som frasade) havererade efter att jag jobbat på den i över en timme fanns ingen energi eller vilja över till att återigen rita upp allt igen, med eller utan rutnät som guide. Istället gjorde jag vad som eventuellt faller under kategorin frottage och fyllde i konturerna på mitt referensfoto med en "mjuk" blyertspenna (Någonstans mellan B6 och B9), la det med strecken mot akvarellpappret och gnuggade på baksidan med en annan penna. Sen bara måla på så som brukligt är med akvarell.

Slutresultatet

Veckoreflektion

Veckans tema var sokratiska samtal. En samtalsform, som enligt vad jag tror mig ha utläst från guiden vi fick, vid avslutandet snarare ska resultera i fler frågor än när samtalet startades. Att nå en slutsats saknar betydelse för ett sokratiskt samtal. Däremot är ifrågasättandet av det vi tar för givet viktigt, ofta triggad med hjälp av en till synes naiv fråga.

Jag missade större delen av den första delen av seminariet (men lärde mig att tåg använder tryckluft till sina bromsar - inget tryck, inga bromsar) men hängde med såpass att grupperna fått en gemensam bild att samtala kring och att samtalen stack iväg åt mycket olika håll. Bilden ifråga var en manip som en svensk konstnär gjort, hon ska tydligen vara ganska känd men har glömt bort hennes namn. Någon som vet?

Eftermiddagen ägnades åt samtal kring en film vi fick titta på. 'Enjoy poverty' heter den och är någon slags blandning av dokumentär och konstverk. Det är holländaren Renzo Martens som har filmat sin resa till Kongo-Kinshasa och det är främst arbetarna på en palmoljeodling som följs och samtalas med. Utan att gå in på detaljer så är det en riktigt hemsk film som jag tror det känns bäst att samtala kring med andra efteråt. Både alla som är med i filmen och den som tittar (om jag utgår från mig själv och mina kursare) verkar få en känsla av maktlöshet, även de som till synes innehar makt. Som vår lärare (ungefär) sa mot slutet av dagen "Samtidskonst brukar ofta göra att betraktaren får ont i magen".

Jag har för mig att det vi ungefär kom fram till i vår grupp under eftermiddagen var att det är omöjligt att förändra en hel värld och hålla reda på att allt du konsumerar inte framställs under förhållanden som leder till ökad fattigdom eller miljöförstöring men varje gång du får chansen att göra skillnad, gör det! Så gissningsvis var det inte ett särskilt lyckat samtal ur en sokratisk synvinkel men hellre det än att vi hade lämnats ensamma med våra tankar efter filmen.

Som ett litet tillägg lyssnade jag några dagar senare på P3 Nyheter där de pratade om palmolja och hur det finns certifierad sådan där lite större hänsyn tas till i alla fall miljön (kanske också arbetarna och lokalbefolkningen?), en något nedkortad artikel finns här. Personligen hade jag inte en aning om att detta initiativ ens fanns och fick utökade kunskaper om varför palmoljan har seglat upp som den mest använda vegetabiliska oljan i världen.

Workshop - Serier

Två veckor sedan vi hade workshopen om serier med Henri Gyllander. De serier vi gjorde visade på hur det går att arbeta med serieskapande i skolan. När det gäller serier tror jag att det handlar om att våga börja och strunta i resultatet. Visst vill man rita serier som inte bara ser bra ut utan även berättar en bra historia men då serier innehåller så många aspekter som man måste bemästra (ex. berättande i bild och text samt samspelet mellan dessa) innan man är på "mästarnivå" blir det väldigt många hinder att övervinna och det händer ju som sagt inte på en eftermiddag.

Här är i alla fall de serier som jag skapade tillsammans med Jasmine.

Benny, fågeln och gripen träffar varandra för första gången. Alternativt har Benny råkat ut för en olycka som fått honom att glömma bort sina kompisar. Fun fact: Jasmine ritade vingen med en fladdermus i åtanke som jag ritade med undulater i åtanke och som Jasmine sedan tolkade om till en papegoja.

Samma karaktärer igen men denna gång ska de till stranden.

Det sista vi gjorde var att skriva en kort berättelse om något som hänt oss, skicka den vidare till någon annan som lägger in en liten/stor lögn och sedan skicka den vidare till någon som får göra om berättelsen till en serie. Jag fick en om en svartvit apa som flyttar in hos någon. Fick inte med allt som stod i berättelsen (sålla måste man göra om man har en tidsram att förhålla sig till) men är nöjd med resultatet. Inkluderar även skisserna jag gjorde innan jag påbörjade själva serien. Då var tanken att "Mannen med den gula hatten" från Nicke Nyfiken skulle vara med som ett led i hans vana att placera apor i, för dem, underliga miljöer.

Parafrasen som Frasade

Eller inte riktigt. Men nästan. Fast det hela började så här:

Välj ut ett verk från valfri utställning och gör en parafras av valfri del av verket. Det var ordern. Jag valde att gå på utställningen av Ishiuchi Miyakos fotografier som finns att se på Hasselblad Center. Inte bara för att det var lagom promenadavstånd från HDK utan också för att jag läst en artikel om henne och utställningen i GP och tyckte att det verkade intressant.

Då just denna fotograf gjort sig känd för sina närbilder av folk och föremål var det svårt att välja ut en detalj att spinna vidare på så här tolkade jag fritt och valde mer ett tema: föremål som någon ägt.
Min plan var att fotografera föremål som fanns kvar från förrförra ägaren (förra ägaren bodde bara här i några år) av vårt hus. Var runt i uthusen och fotade men blev inte nöjd med resultatet. Här är tre av de bättre bilderna:

Efter en god natts sömn och två dagar av jobbande (med annat) kom jag fram till vad jag vill göra istället: akvarell. Jag gillar känslan av oförutsägbarhet när färgerna flyter ut över pappret. Den här gången hakar jag på två olika teman i Ishuchi fotograferande: händer (eller egentligen vilka kroppsdelar som helst fotograferade på nära håll) och personliga ägodelar. Tog ett foto av mina egna händer vilandes på en klänning med brodyr som jag gillar. Fick ett infall att inte freestyla som vanligt utan vara mer teknisk genom att använda mig av rutmönster för att överföra motivet till akvarellpappret. En tråkig timma senare var det gjort. På med maskeringsvätskan för att hålla bakgrunden och händerna separerade. Det är viktigt att inte använda ett för tjockt lager maskeringsvätska för då riskerar man att det fastnar i pappret. Så här kan det se ut:

Där tappade jag all lust att någonsin göra någonting igen... Men på't igen. Den här gången på ett 300 g papper lite större än ett A4 istället för A3 på 180 g. Måndag eftermiddag blir det premiär. Sen lägger jag upp det här på bloggen.

Workshop - Animation

Film om en pojke som drömmer att han lärt sig flyga. Gjorde den tillsammans med Maliheh.

Uppdraget var att göra en animation enbart med hjälp av en griffeltavla och tillhörande kritor. Bilderna monterades ihop i Windows Movie Maker, lättfattat program trots att jag aldrig använt det förut.

Lärdom att ta med till nästa gång: använd inte den kamera eller mobil som ingen har med sig sladd att föra över till datorn med. Det blir mycket omständigare då.

Förstår varför de har med det här momentet i kursen. Är såpass enkelt att det går att göra med barn om man själv förstår hur man gör. Går även att anpassa hur mycket tid man väljer att lägga på animationerna. Vi höll på en heldag vilket var i minsta laget men samtidigt tömde oss på energi. Pass på 2-4 timmar fördelat på 2-4 dagar skulle nog ha känts bättre.